Det är mycket nu…

Flyktingvågor, EU-migranter, evakuering av illegala läger, debatt, bränder i asylboendes och Lasermannen. Ja, just det, Lasermannen. Jag läser just nu om Lasermannen av Gellert Tamas. En bok om en tid som är en bra not bort men ändå nära. Ett land som just valt in Ny Demokrati i Riksdagen, en man som fått för sig att han skulle döda invandrare. För sådan var stämningen.

Att dra direkta paralleller mellan då och nu kanske inte är görligt. Lika lite som det går att säga att trettiotalets Tyskland håller på att återuppstå i Sverige idag, det gör det inte. Förutsättningarna är annorlunda men främlingsfientligheten visar igen sitt fula tryne. Den har inte förändrats och den har väl aldrig lämnat Sverige helt. Vi ska nog inte slå oss för bröstet och påstå att vi är allt igenom goda och rättänkande, MEN att som SD i Lund lägga ut adresser till asylboenden. Där går banne mig någon sorts gräns för anständigheten.

Sedan finns det en annan sida av flyktingmottagningen och då vill jag betona den senare delen av ordet “-mottageningen”! För vad är det vi erbjuder. Vi var inte riggade för den stora anstormningen, det kommer larm om att ensamkommande barn försvinner och det kommer rapporter om att besvikna flyktingar vägrar kliva ur bussar. Vad är det vi kommunicerar? Vad är det vi lovar och vad är det vi kan hålla?

På radio i veckan sade en syrisk flykting med uppehållstillstånd och hopp om en framtid i Sverige att han inte kunde starta något nytt liv, arbeta och bidra i det land som tagit emot honom – för det var omöjligt att få fatt i boende. Han var kvar på asylboendet och blockerade platsen för någon som var på väg in, för en nyanländ. Han sade att man i Syrien har ett ordspråk – Bjud inte in gäster om du inte kan vara en god värd (eller något i den stilen).

Det är väl samma sak här. Det går inte att som statsministern stå och kräva att andra ska dela vår börda när vi nu inför restriktioner som man nyligen kritiserade andra länder för. Det går inte att säga att vi bär en orimligt tung börda i förhållande till andra när vi välkomnat folk hit – utan att ha förberett oss.

Vi står med en värld som brinner och rustar med alla resurser för att hjälpa de människor som tar sig hit undan krig. Det är humant. Men, vad gör vi sedan. Hur tar vi emot de som flyr? Behandlar vi dem som medmänniskor eller som en annan kategori människor? “Flyktingar”. Hur bidrar vi till att dessa människor ska kunna bidra till sitt nya land?

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

start 0500 slut med två mandelkubb

Det där med fritidspolitik och heltidsjobb. Det blir långa dagar, men innehållsrika.

Upp 0500 för att hinna med morgonbestyr, hundar och frukost innan det bär av till flyget. Nu är vi som bor i Visby lyckligt lottade. Jag har 10 minuter från dörr till dörr, från min ytterdörr till incheckningsdisken på Visby flygplats, inklusive parkering. Det är, som det heter, soft.

Jag måste erkänna att jag hade planerat att sova men hamnade bredvid en kollega från ett annat arkitektkontor och hamnade i diskussioner om stadsbyggnad. Olika utgångspunkter, men eniga om ett.

Väl framme på Bromma om jag i samspråk med en kvinna som liksom jag väntade till alla rusat ur planet. Hon jobbade på ett göteborgsföretag, hemifrån, från Gotland. En gång i månaden var hon i Göteborg och oerhört nöjd med sin livssituation. Att få möjligheten att bo på Gotland och ha världen som arbetsfält. Hon var så nöjd.

Jag gav henne mitt visitkort och hon utropade: “DU ÄR HON!”

Jag frågade om det var positivt eller negativt och hon tjoade: “POSITIVT!”. Jag förstod att det hade med politiken att göra. Det värmer, tack!

Sedan på vägen hem så var det en av ombordpersonalen på flyget som sade: “Fan vad bra du skriver. Det är precis det jag retat mig på sedan jag flyttade till ön.” Insändaren gällde de där öppettiderna på tippen.

Jag har fått många positiva kommentarer om min blygsamma politiska gärning  och vi har i den borgerliga gruppen skrattat gott åt min envishet att få något att hända i frågan. Men idag är politik kul och peppande.

Efter att ha landat på Visby flygplats och hämtat hundarna på dagis var det dags för två politiska möten. Full fart och bra diskussioner. Kaffe och två mandelkubb. Hemma 21.15.

Vad är klockan nu? 23.05… Klockan 0755 ska jag vara på förmöte inför regionstyrelsen som börjar 0900, och sedan tillbaka till jobbet, någon gång på eftermiddagen..

Tjo!

Lämna kommentar Dela inlägget:

Service för vem

Efter mitt inlägg om öppettiderna på ÅVC har jag fått svar, både av tekniska nämndens ordförande på insändarsidorna och öga mot öga med två ur personalen på ÅVC i Visby. De håller inte med mig. På ÅVC kom två karlar fram och sade ”Så du gillar inte öppettiderna? Så 55 timmar i veckan duger inte för dig?”. Nej, de inledde inte med ”hej, jag heter…”, de hade inga namnskyltar. Jag fick också reda på att jag var ”ensam” om att tycka som jag gjorde och att jag minsann ”skulle få svar på tal”. Jag antar att det är Tommy Gardells insändare som avses.

Gardell svarar att det i en undersökning som går ut till 500 gotlänningar framkommer att att folk är nöjda. OK, undersökningen går ut till 500 ”gotlänningar”. Hur många svarar? Finns sommarboende med i undersökningen och hur många av dessa svara i så fall. Jag är oerhört nyfiken på hur en så liten enkät och erfarenheten hos de anställda kan styra.

Min insändare har genererat mycket diskussion i min omgivning och många kommentarer om att det vore oerhört bra med andra öppettider. Kanske stängt en hel dag och ett par halvdagar i veckan för att (inom samma budget) klara av andra öppettider.

Men, karlarna på ÅVC och Tommy Gardell vill inte se en förändring. De två på ÅVC tyckte att jag skulle ”ändra mina prioriteringar” (hur mycket jag jobbar och ägnar mig åt politik i veckorna) för att passa öppettiderna. Jag håller inte med. Fler än jag har det snärjigt att hinna in på morgonen, fler än jag har svårt att hinna på eftermiddagen. Vi har andra prioriteringar, jag tror att vi blir fler. Men förändring sitter så långt inne, är så svårt. Mycket, mycket svårt.

Så, Tommy Gardell. Hur många svarar egentligen på den där enkäten? Hur många fastboende, hur många deltidsboende? Hur fördelar de sig över ön? Går det att bryta ut ÅVC i Visby? Hur stor del av underlaget baserar sig på de anställdas erfarenheter och hur mycket på enkätsvaren? Frågorna hopar sig men så sitter jag ju inte i TN längre, då hade du fått frågorna där.

Att något ”inte går” är ett bekvämt svar. Men vad skulle hända om vi till att börja med konstaterar att det kommunala ansvaret inte är att ta hand om verksamhetsavfall och separerar det från ÅVC (beslut finns ju) och att vi sedan ser över en lösning med flexiblare öppettider – det finns ju många exempel i landet på inkassering med kort osv – inom befintliga budget ramar. Det är en utmaning men jag är övertygade om ATT det går.

En förändring behöver inte betyda ”högre kostnad” den kan betyda att resurserna används effektivare. I detta fall mer fokuserat till tider då fler är i rörelse och fler har mer tid att spendera t ex på att åka till ÅVC. Det kallas medborgarservice och betyder att funktioner som är till för alla oss medborgare ska vara tillgängliga. Ungefär som att vi tycker att det är bra att det går att köpa mjölk en söndag klockan 20 eller att det är bra att akuten inte håller helgstängt.

Så jag passar på att för vill jag rikta en uppmaning till er på Gotland (fast- och sommarboende) som tycker att man borde testa andra öppettider och inte sett röken av den där enkäten – och inte jobbar på ÅVC.

Skicka ett mail till registrator på TN med rubriken: ”ÅVC” där ni skriver ”Jag vill se flexiblare öppettider på ÅVC”. Adressen är registrator-tn@gotland.se

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

Politik är att vilja (eller välja)

Emellanåt är det rätt märkligt att ägna sig åt politik. När politik som alla vet “är att vilja” så kan det gå stick i stäv med att kunna. För kunna är att finansiera krävs skatteintäkter och vi kan inte höja skatten in absurdum – då flyttar folk och färre ska bära en större börda. Ja, ni fattar.

På ett fullmäktige för under förra hösten så sade en vänsterpartist i fråga om en underbalanserade budget att “men, vi får massor av fin verksamhet för de där pengarna som inte finns”. Det är, för att vara snäll, ett intressant sätt att se på saken – men vad leder det till?

Politik är beroende på om man som politiker har möjlighet att forma den eller inte skillnaden mellan att vilja och att välja.

Den som sitter i sitsen att ha god ekonomi och fyllda kassakistor kan VILJA, de kan forma politik, satsa resurser och göra avtryck. De som inte har någon värst vidare ekonomi, tomma lador och skrala resurser tvingas välja. Ofta välja bort.

Att bedriva framåtsyftande, proaktiv politik är att vilja och att ha möjligheter. De som hela tiden måste vara reaktiva, som måste släcka bränder och rädda situationer blir de som väljer. Väljer bort, att inte göra, att prioritera ner.

Den som är reaktiv kan liknas med någon som hela tiden är upptagen med att ösa en läckande båt, hela tiden desperat försöker hålla vattnet utanför båten och hålla sig flytande. Då är det svårt att ha fokus på den där fyren i fjärran – visionen som man vill uppnå.

Så vad handlar det om det där med politik? Jo, att skapa förutsättningar för en långsiktigt hållbar utveckling för kommunen (i mitt fall). Då krävs det en del funderande och mod. Mod att stå emot påtryckningar eller hot. Mod att stå fast vid det beslut man finner lämpligast. Mod.

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

Skämmes!

Den senaste veckan har varit turbulent, minst sagt. Brinnande asylboenden, morden i Trollhättan, och nu som grädde på moset så lägger SD ut information om var flykting- asylboendes planeras. Sydsvenskan skriver om detta och kommentaren från Ted Ekeroth (SD) om att det skulle vara “vänsterflum” att vilja skydda de påtänkta adresserna får mig att må fysiskt illa. Han hävdar att det är “samhällsinformation”.

Hur han kan se någon i ögonen, dagen efter att två människor två människor brutalt mördats och ytterligare två kämpar för sina liv går bortom allt förstånd. Har han ingen skam i kroppen, har han ingen som helst förmåga att förstå vilken risk det innebär i en situation när vissa störda individer väljer att ta till våld. Att bränna och mörda.

Det kanske verkar ofarligt att sitta och säga en sådan sak, kalla det samhällsinformation och leka “ansvarsfull”. Men det är långt ifrån vad det är. Detta är så långt ifrån ansvarstagande vi kan komma. Jag tolkar det som en passiv uppmaning till våld, en provokation. Som att sitta och säga att något är fel, något ska inte vara på ett visst vis, det är fel och hoppas att det till slut ska klicka för någon dåre. En dåre som sätter eld på ett asylboende eller hugger ner barn.

Sedan när det hänt. Ja då är det enkelt att säga att “vi har inte sagt åt någon att bränna eller döda. Vi har bara lagt upp en rad adresser. Det är samhällsinformation”. Fy fan!

Dessutom blir jag heligt förbannad. VAD gör att någon enda människa kan lägga sin röst på ett parti som gör på detta vis. Hur kan någon lägga sin röst på ett gäng våldsbejakande rasister. Skämmes ta mig fan!

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

Intressanta möten

Idag var jag på ÅVC, skulle bara dit och langa iväg lite metall av typen gamla kranar och duschbländare som blivit liggande för att… Ja, nåja. Som blivit liggande.

När jag kör upp på rampen får jag vänta en lång stund på att två bilar som parkerat mitt på rampen skulle flytta på sig. När jag kliver ur bilen och slänger mitt metallskrot och sedan vänder mig om så står de där. En två meter lång och kraftig figur och en kortare liten mager.

Utan att säga hej så stötler de sig framför mig och följande samtal utspelar sig:

Den lille: Så du tycker inte att öppettiderna är bra!? Så 55 timmar i veckan räcker inte för dig?
Jag: Nej, jag tycker inte det. Det borde vara mer helgöppet och öppet på kvällarna. De 55 timmarna är på fel plats i kalendern.
Den lille: Folk vill inte jobba på helgen, jag vill det inte men jag har jobbat alla helger sedan i somras.
Jag: Men det låter som du har fått ett dåligt schema, det finns ju å andra sidan de som VILL jobba helg och istället ha ledigt andra dagar.
Den store: De flesta tycker inte som du.
Jag: Jasså, jag har fått övervägande positiva tillrop på mitt inlägg i debatten. Det är många som delar min åsikt om att helger och kvällar är bättre för turen till ÅVC.
Den lille: Du kan åka före jobbet, vi öppnar sju. Eller efter, det är faktiskt öppet till 18 två kvällar i veckan.
Jag: Ja, men du vet jag hinner inte hit på morgonen och så vill jag kanske inte åka hit och böka i jobbkläder. Sedan jobbar jag ofta sent och hinner inte hit före 18 i alla fall. Jag tror att helgöppet skulle gynna fler.
Den lille: På helgen är folk på landet!
Den store: Du får väl prioritera och planera. Vad ska de som är här nu säga (klockan 1445 en fredag min anm.)?
Jag: Ja, de hade kanske inte drabbats. Men Jag som reser mycket jobbet och ibland med kort varsel har inte möjlighet alla dagar – helgerna är bäst för mig.
Den store (triumferande): Du varit bortrest hade du ändå inte kunnat komma på kvällen!
Jag: Nej, men om ni hade haft mera öppet på helgen…

Jag lämnar dem där. De vill inte och det går inte och de kan inte tänka sig en annan ordning än den rådande. Men, vems åsikt ska styra? Om vi politiker vill inrätta en ordning som gör att fler medborgare får bättre service i form av öppna ÅVC. Om vi i demokratisk ordning fattar det beslutet – ska två personer som inte har mandatet att fatta beslut ha veto?

Jag blir varje dag stärkt i att låta detta förslag ännu en gång ska väckas som motion till fullmäktige – förra gången föll det just på att “det inte skulle gå”…

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

dygnet har 27 timmar veckan har 8 dygn

Jag är inte heltidspolitiker. Jag har två uppdrag. Eller, två primära uppdrag och så har jag en del små sidouppdrag och styrelseposter och så. Plus ett heltidsjobb inom samhällsbyggnad. Alltidsarbete kan man kanske säga. Ibland känns det som jag jobbar, alltid. Alltid jobbar.

Denna vecka har inte direkt varit som andra.

Måndag inledes med frukostklubb som varje måndag – en bra start på veckan men eftersom jag var värdinna klev jag upp 0545 för att baka. Redan där, klockan 0545 började jag inse att veckan skulle bli hektisk.

Måndag innebar också Regionfullmäktige. Förmötet inleddes kl 0900 och slutande 1200. Lunch med gruppen och så började fullmäktige kl 1300. Denna gång slutade det tidigt, vid 17 så jag hann faktiskt med en rad ärenden på stan. Effektivt utnyttjande av tiden… Långpromenad med hundarna och sedan skrivjobb och fix hemma. Sent i säng.

Tisdag, iväg till möten i Sthlm med jobbet, på kvällen träff med moderatkvinnornas ordförande Annicka Engblom och förmånen att få lyssna på ett intressant föredrag. Trevliga samtal och sent hem. Imorgon är en annan dag.

Onsdag, upp tidigt för att vara på jobbmöte, intensiv dag som avslutas med middag med mor i Årsta. Sent i säng trots att jag sade att jag inte skulle  bli sen. Samtalen blir långa, maten var god.

Torsdag, även idag tidig uppstigning och möte bokat tidigt. Smet tidigare för att ta en taxi till Bromma och vidare till Göteborg. Flygbuss, rekordsnabb lunch och så möte till 1630. Hade tur och fick skjuts till Landvetter med en kollega. Samtal om jobb på planet till Sthlm. Anländer kallt Bromma kl 1850. Äter intetsägande mat på Bromma, väntar på planet hem till ön. Landar 2045, hämtar bilen och är hemma i lägenheten kl 2100. Äntligen!

Väl hemma välkomnad av två glada cocker spaniels! Kvällspromenad med tussarna, soffhägn med handlingar och en del skrivande. Diskussion med regionstyrelsekollegor, mer skrivande. Vid 23.58 konstaterar jag att klockan är för mycket.

Imorgon är det fredag! “Dinge, dinge, dinge, dinge, dinge, ding, ding dong imorgon är det fredag” – som det heter i sången. Och DING det måste man nog vara. Fredag är en ny dag men en lång lista, en kväll att se fram emot och sedan en helg som ska hållas fri… Hoppas jag.

Det där med att vara fritidspolitiker verkar egentligen vara ett självmordsuppdrag. Den där tiden att engagera sig finns nog egentligen inte och all tid som vi lägger ner på politiken får vi förvisso ersättning för förlorad arbetsinkomst – men å andra sidan mindre semester.

Det är oerhört inspirerande att vara med och fatta besluten, att vara insatt, att få påverka. Vi gör det på tid som egentligen inte finns. Vi anstränger oss och vi jobbar för att göra ett bra jobb. Ett viktigt jobb.

Vi är säkert fullkomligt galna hela bunten. Eller inte… Jag uppmanar alla att under helgen att ta del av er regions / kommuns kallelser till region-/kommunstyrelse och dessutom till respektive fullmäktige. Fundera på insändare och motioner ni tänker skriva och vad ni ska göra på jobbet på måndag. Och stressan inte, slappna av… Passa också på att recensera en bok och skriv 6000 tecken om den.

Trevlig helg på er!

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

känslor och politik

Något man får sin rejäla dos av i politiken är känslostormar. Kanske inte egna utan stormar för eller emot beslut man är med och fattar. Att hamna mitt i blåsten kan vara omtumlande och precis som i verklig vind så kan allt blåsande göra att man känner sig tom i huvudet – och börjar tveka på sitt ställningstagande. Då, om inte förr, är det viktigt att alla papper finns på bordet att alla förstudier och genomlysningar är gjorda.

Baserat på det underlag som finns och laddade med argument för och emot är det sedan vi politiker som fattar besluten. Det är vi som hyllas eller hånas. Det är vi som får stå där med vår tvättade hals och med skammens rodnad på våra kinder om det går åt skogen.

Så, de där underlagen är oerhört viktiga. Viktigt är också att kunna göra en analys, objektivt och med partiglasögonen, av vad olika beslut leder till. Vad som är vår linje helt enkelt.

Sedan är det detta med känslostormarna och lobbyn. Det är både för och emot. De som är för beslutet är ofta mer tillbakalutade än de som kommer att drabbas, de som förlorar något eller ser en förmån eller tillgång försvinna. Tonläget kan bli högt. Argumenten hårda och emellanåt inte alltid helt “sanna”.

Det är då jag är glad över att jag är petig och noggrann, en del tycker att det är för petigt och säger att man inte ska grotta i detaljer. Men, om jag inte har en så heltäckande bild jag kan få så kan jag ju inte säga att jag har hela underlaget. Jag försöker ställa frågor och undersöka om det finns mer material.

När det dyker upp påståenden eller rykten om det ena eller det andra vill jag veta. Så, ja frågar. Det är jobbigt, kanske är jag inte lika snabbtänkt som andra men jag måste få svar. Trots att det inte finns EN sanning så kommer vi så mycket längre när frågeställningen belyses i fler perspektiv.

Det finns sannolikt både politiker och tjänstemän som tycker att jag är skitjobbig. Men jag anser att det är min skyldighet mot de som röstat på mig, mot de som satt ett kryss vid mitt namn. Eller, de som helt enkelt bara tagit gotlandsmoderaternas valsedel…

För visst är det så att beslut ska grundas på fakta färgad av den politiska färgen – i mitt fall blå.

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

Ideologi i ekonomisk kris?

Idag har Socialnämnden på Gotland fattat beslut om att INTE lämna ut driften av det nya äldreboendet på Terra Nova i Visby på anbud. Moderaterna och resten av den borgerliga samverkansgruppen reserverade sig mot beslutet till förmån för ett eget yrkande ATT anbudsförfarande ska genomföras. Detta är ett av de flagranta exemplen på att ideologi går före ekonomi.

I en situation då Region Gotlands ekonomi är i fritt fall låter de röd-gröna ideologin styra och bestämmer att egen regi ska tillämpas. Man kan tycka att en när nämnderna ålagts tuffa sparbeting skulle alla medel prövas för att få kontroll på kostnaderna – till exempel genom att konkurrensutsätta driften och faktiskt pröva sin egen kalkyl mot en extern utförares. Men nej.

Skattebetalarna förväntas betala notan vad den än kommer att bli. Jag anser att kontroll på kostnaderna torde vara något av det viktigaste som finns just nu. Att kunna budgetera med viss säkerhet, att kunna förutsätta vad kostnaderna ska bli – som vid en upphandling. Men nej.

Vi ser med förfäran på den senaste debatten – den om äldreboendet Pjäsen – som ledde till att den röd-gröna majoriteten tog hem driften av Pjäsen till egen regi med löfte till fullmäktige och väljarna att “det skulle kosta lika mycket i egen regi som det gjort upphandlat”. Vi har nu facit. Priset per dygn per brukare har stigit med drygt 250 kr/dygn. Med 100 brukare blir det 25 000 kr mer per dygn, 175 000 per vecka, 700 000 kr per månad, 8,4 miljoner per år…

Jag säger INTE att vården av våra äldre inte ska få kosta, men när vi använder pengarna ska de användas till rätt saker, effektivt. Tänk, det hade gått att köpa mer vård för de där 8,4 miljoner kronorna.

När kvalitetsuppföljningar på Gotland och nationellt visar att det inte finns några större generella skillnader mellan driftformerna “egen regi” och “extern drift” – då torde kostnaden styra. Inte minst när botten gått ur spargrisen och det man har kvar är ett stort svart hål.

I min värd bör ekonomin då få råda över ideologin. Men icke på Gotland. Det kan förklara de där svarta hålet…

Lämna kommentar (2 st) Dela inlägget:

 

Nytt verktyg för att ha koll på idédebatten

Ikväll har jag varit på tisdagsträff i ledamotshuset i Riksdagen. Jag har fått lära mig mycket nytt. Förutom, för mig, tidigare okänd kunskap om de danska jultraditionerna har jag fått ett verktyg för att följa den nationella idédebatten.

Inbjuden av Annicka Engblom, riksdagledamot och ordförande för Moderatkvinnorna, fick jag ta del av en spännande presentation av ett  verktyg för mediebevakning. IDAGORA en sammanslagning av “idag” och “agora”, torget, den demokratiska mötesplatsen i forntidens Grekland. Idagora kan uttydas “dagens politiska debatt”.

Vad ska man då ha denna portal till? Idagoras ambition är att vara en uppsamlingsplats för all svensk borgerlig opinionsbildning. Genom att samla material från 50 svenska ledarsidor på en och samma plats uppmärksamma skickliga opinionsbildare från hela landet. Den hjälper också till att  visa att det finns en idédebatt utanför Stockholm och nationell media – för om vi ska vara ärliga så är det fokus på vad som skrivs  DN, SvD och vad som sägs i TV-nyheterna. Vem hör någonsin om vad ledarskribenterna skriver på Gotland…

Idagora är ett verktyg som jag ska använda för min omvärldsanalys och för inspiration kring frågor som jag har att hantera lokalt på Gotland. För visst är det viktigt att hitta den där inspirationen, den duktiga, vassa, analyserande skribenten. De där som “alltid” syns och hörs i soffor på TV och paneler i radio deras inställning kan vi ju nu, eller hur?

Ge mig en vecka med Idagora så ska jag ge er ett omdöme.

Här hittar ni länken till IDAGORA

 

 

 

 

Lämna kommentar Dela inlägget: