Den senaste veckan har varit turbulent, minst sagt. Brinnande asylboenden, morden i Trollhättan, och nu som grädde på moset så lägger SD ut information om var flykting- asylboendes planeras. Sydsvenskan skriver om detta och kommentaren från Ted Ekeroth (SD) om att det skulle vara “vänsterflum” att vilja skydda de påtänkta adresserna får mig att må fysiskt illa. Han hävdar att det är “samhällsinformation”.

Hur han kan se någon i ögonen, dagen efter att två människor två människor brutalt mördats och ytterligare två kämpar för sina liv går bortom allt förstånd. Har han ingen skam i kroppen, har han ingen som helst förmåga att förstå vilken risk det innebär i en situation när vissa störda individer väljer att ta till våld. Att bränna och mörda.

Det kanske verkar ofarligt att sitta och säga en sådan sak, kalla det samhällsinformation och leka “ansvarsfull”. Men det är långt ifrån vad det är. Detta är så långt ifrån ansvarstagande vi kan komma. Jag tolkar det som en passiv uppmaning till våld, en provokation. Som att sitta och säga att något är fel, något ska inte vara på ett visst vis, det är fel och hoppas att det till slut ska klicka för någon dåre. En dåre som sätter eld på ett asylboende eller hugger ner barn.

Sedan när det hänt. Ja då är det enkelt att säga att “vi har inte sagt åt någon att bränna eller döda. Vi har bara lagt upp en rad adresser. Det är samhällsinformation”. Fy fan!

Dessutom blir jag heligt förbannad. VAD gör att någon enda människa kan lägga sin röst på ett parti som gör på detta vis. Hur kan någon lägga sin röst på ett gäng våldsbejakande rasister. Skämmes ta mig fan!