Frihet och fred, två sköra ting.

Sverige lever i fred och fred har det varit i 200 år. Skönt, lugnt och behagligt. Vi har dock i närtid levt i en betydligt oroligare värld och före murens fall var det kalla kriget en realitet för oss som växte upp på 1970-talet. På Gotland innebar det militära skyddsområden över en stor del av hela norra Gotland, det var militärförläggningar, värnpliktssoldater och en rädsla för “ryssen”.

För mig som har en pappa från Wien i Österrike innebar det resor genom Östtyskland – helt enkelt för att den resan var så många timmar snabbare. Vi åkte tåg från Stockholm till Trelleborg, tågfärja till Sassnitz och vidare till Berlin. Tågbyte i Östberlin och vidare genom Tjeckoslovakien via Prag och sedan till Wien. Det var en fascinerande och lite läskig resa. De passkontrollanter och gränsvakter som kom ombord på tåget i Sassnitz var inte direkt den milda snälla typen. Bryska, hårda, auktoritära. Makt, vapenmakt var det som gällde.

Jag minns färgerna. Det var grönt i Sverige, blev grått i Östtyskland, grönt i Tjeckoslovakien och så var det grönt med reklamskyltar i Österrike.

Som svenskar passerade vi väl rätt enkelt men när vi delade kupé med östtyskar som hade varit i Prag eller kanske i Wien så kom det alltid frågor om vi kunde ta hand om ett eller annat paket med en leksaksbil till barnbarn, eller liknande. Min pappa svarade alltid ja. Förmodligen hans lilla protest mot ett system han tyckte genuint illa om.  Ett system som förtryckte.

Införselreglerna var  stenhårda och till och med enstaka korsordstidningar konfiskerades. Den som utsattes teg. En gång frågade jag pappa, för jag blev upprörd över att de tog en liten tants enda korsordstidning. Pappa försäkrade mig då om att hon hade resväskan full av andra och att den tidningen som gränsvakterna tog bara var som ett offer – för att de inte skulle ta resten också.

En annan gång hade vi blivit ombokade via Hamburg, tågproblem och långa väntetider. Jag kommer aldrig att glömma den gränspassagen. Från öst till väst och hur gränspolisen beordrade östtyskar som fått besökstillstånd i väst att ställa sig på en matta som var kopplad till en mätapparat med någon lampa på. De tvingade den rädda människan att stå på mattan och så ställde de frågor. Det skulle väl vara någon sorts “sanningsmaskin” som skulle ge utslag om någon ljög men var sannolikt bara en fejkapparat för att plåga folk. Det var ett ruttet system och det var bara några år sedan muren, föll…

På samma sätt som vi 1989 såg muren falla – något vi aldrig trodde skulle hända. På samma sätt såg berlinborna muren resas 1961. En delad stad. Det som händer idag med ett upptrappat säkerhetspolitiskt läge får aldrig, aldrig resultera i ett delat Europa igen.

När man tänker efter så är det oerhört att Östtyskland, ja hela östblocket så stabilt kunde hållas under klacken. Med vapen, hot och system som byggde på att göra människor små. Det får inte hända igen, det får inte hända i Europa.

Vi måste slå vakt om friheten och freden! Alltid.

 

Kommentar

  1. Jag minns också den tiden och de förnedrande sätt gränspolisen använde för att utöva sin makt på dem som bodde på “fel sida”. Måtte vi aldrig hamna där igen…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *