Jag bor på “skräpmark” välkommen hit

Estradören Kjell A Nordström har kallat Gotland och Värmland för “skräpmark”, platser utan universitet och framtid. Istället framhåller han att Stockholm har en befolkningstillväxt som är större än Kinas – hur man nu kan kalla sig “forskare” och jämföra ett land med 1 miljard invånare med en stad (region) med dryga 2 miljoner. Snarare är det väl så att “författaren” i Kjell tar sig friheter att blanda bort korten lite.

Men han missar ett par saker, ja förutom det där med äpplen och päron. JA, det pågår en urbainsering och den går undan. Man beräknar att 75% av jordens befolkning 2050 kommer att bo i storstäder. Fokus ligger på de asiatiska städerna och i Asien beräknas cirka 55% av jordens befolkning bo. Bara det Kjell…

Tillbaka till Stockholm, Gotland och Värmland. Nu har vi ju både i Värmland och på Gotland Universitet. Det är bra och det bidrar till tillväxt. Det är också så att många som studerar på dessa orter faktiskt värderar tillvaron där och väljer att bli kvar. Som i Stockholm, under en tid. På Gotland har vi en potential att leva och vara i en fantastisk miljö. Rimliga bostadspriser, jag har lön som mina kollegor i Stockholm (jag jobbar i en koncern med 990 anställda varav några har förmånen att jobba på Gotland) ochjag har fem minuter till jobbet. Ni fattar, fem minuter. istället för en timme enkel väg, eller 45 minuter, eller 20. Fem.

För vad som krävs idag är kommunikation. Bra bredband – här är Gotland sverigebäst – och snabba kommunikationer till det där Stockholm. För oss är det flyg och båt, för andra tåg, bil eller buss. Men vi slipper som sagt pendlingsköer. Att jag därtill kan välja att spendera min fritid med något jag gillar. Vad kan gå fel.

Gotland har den lägsta arbetslösheten i landet och vi ser inflyttning. Det är toppen. Den inflyttningen är både invandring, arbetskraft, ungdomar och äldre. Vi behöver bli bättre på åldrarna 30-55 men med lite annan politik så… Men Stockholm då? Stockholms främsta befolkningstillväxt är invandringen, inte den nationella migrationen. Så var det sagt.

Sträck på ryggen alla småstäder. Vi har en framtid och kortare väg till jobbet. Om jag skulle önska något är det dock en direktlinje med flyg till Kastrup. På väg ut i världen. Då ni.

Lämna kommentar Dela inlägget:

Intressanta möten

Idag var jag på ÅVC, skulle bara dit och langa iväg lite metall av typen gamla kranar och duschbländare som blivit liggande för att… Ja, nåja. Som blivit liggande.

När jag kör upp på rampen får jag vänta en lång stund på att två bilar som parkerat mitt på rampen skulle flytta på sig. När jag kliver ur bilen och slänger mitt metallskrot och sedan vänder mig om så står de där. En två meter lång och kraftig figur och en kortare liten mager.

Utan att säga hej så stötler de sig framför mig och följande samtal utspelar sig:

Den lille: Så du tycker inte att öppettiderna är bra!? Så 55 timmar i veckan räcker inte för dig?
Jag: Nej, jag tycker inte det. Det borde vara mer helgöppet och öppet på kvällarna. De 55 timmarna är på fel plats i kalendern.
Den lille: Folk vill inte jobba på helgen, jag vill det inte men jag har jobbat alla helger sedan i somras.
Jag: Men det låter som du har fått ett dåligt schema, det finns ju å andra sidan de som VILL jobba helg och istället ha ledigt andra dagar.
Den store: De flesta tycker inte som du.
Jag: Jasså, jag har fått övervägande positiva tillrop på mitt inlägg i debatten. Det är många som delar min åsikt om att helger och kvällar är bättre för turen till ÅVC.
Den lille: Du kan åka före jobbet, vi öppnar sju. Eller efter, det är faktiskt öppet till 18 två kvällar i veckan.
Jag: Ja, men du vet jag hinner inte hit på morgonen och så vill jag kanske inte åka hit och böka i jobbkläder. Sedan jobbar jag ofta sent och hinner inte hit före 18 i alla fall. Jag tror att helgöppet skulle gynna fler.
Den lille: På helgen är folk på landet!
Den store: Du får väl prioritera och planera. Vad ska de som är här nu säga (klockan 1445 en fredag min anm.)?
Jag: Ja, de hade kanske inte drabbats. Men Jag som reser mycket jobbet och ibland med kort varsel har inte möjlighet alla dagar – helgerna är bäst för mig.
Den store (triumferande): Du varit bortrest hade du ändå inte kunnat komma på kvällen!
Jag: Nej, men om ni hade haft mera öppet på helgen…

Jag lämnar dem där. De vill inte och det går inte och de kan inte tänka sig en annan ordning än den rådande. Men, vems åsikt ska styra? Om vi politiker vill inrätta en ordning som gör att fler medborgare får bättre service i form av öppna ÅVC. Om vi i demokratisk ordning fattar det beslutet – ska två personer som inte har mandatet att fatta beslut ha veto?

Jag blir varje dag stärkt i att låta detta förslag ännu en gång ska väckas som motion till fullmäktige – förra gången föll det just på att “det inte skulle gå”…

Lämna kommentar Dela inlägget:

dygnet har 27 timmar veckan har 8 dygn

Jag är inte heltidspolitiker. Jag har två uppdrag. Eller, två primära uppdrag och så har jag en del små sidouppdrag och styrelseposter och så. Plus ett heltidsjobb inom samhällsbyggnad. Alltidsarbete kan man kanske säga. Ibland känns det som jag jobbar, alltid. Alltid jobbar.

Denna vecka har inte direkt varit som andra.

Måndag inledes med frukostklubb som varje måndag – en bra start på veckan men eftersom jag var värdinna klev jag upp 0545 för att baka. Redan där, klockan 0545 började jag inse att veckan skulle bli hektisk.

Måndag innebar också Regionfullmäktige. Förmötet inleddes kl 0900 och slutande 1200. Lunch med gruppen och så började fullmäktige kl 1300. Denna gång slutade det tidigt, vid 17 så jag hann faktiskt med en rad ärenden på stan. Effektivt utnyttjande av tiden… Långpromenad med hundarna och sedan skrivjobb och fix hemma. Sent i säng.

Tisdag, iväg till möten i Sthlm med jobbet, på kvällen träff med moderatkvinnornas ordförande Annicka Engblom och förmånen att få lyssna på ett intressant föredrag. Trevliga samtal och sent hem. Imorgon är en annan dag.

Onsdag, upp tidigt för att vara på jobbmöte, intensiv dag som avslutas med middag med mor i Årsta. Sent i säng trots att jag sade att jag inte skulle  bli sen. Samtalen blir långa, maten var god.

Torsdag, även idag tidig uppstigning och möte bokat tidigt. Smet tidigare för att ta en taxi till Bromma och vidare till Göteborg. Flygbuss, rekordsnabb lunch och så möte till 1630. Hade tur och fick skjuts till Landvetter med en kollega. Samtal om jobb på planet till Sthlm. Anländer kallt Bromma kl 1850. Äter intetsägande mat på Bromma, väntar på planet hem till ön. Landar 2045, hämtar bilen och är hemma i lägenheten kl 2100. Äntligen!

Väl hemma välkomnad av två glada cocker spaniels! Kvällspromenad med tussarna, soffhägn med handlingar och en del skrivande. Diskussion med regionstyrelsekollegor, mer skrivande. Vid 23.58 konstaterar jag att klockan är för mycket.

Imorgon är det fredag! “Dinge, dinge, dinge, dinge, dinge, ding, ding dong imorgon är det fredag” – som det heter i sången. Och DING det måste man nog vara. Fredag är en ny dag men en lång lista, en kväll att se fram emot och sedan en helg som ska hållas fri… Hoppas jag.

Det där med att vara fritidspolitiker verkar egentligen vara ett självmordsuppdrag. Den där tiden att engagera sig finns nog egentligen inte och all tid som vi lägger ner på politiken får vi förvisso ersättning för förlorad arbetsinkomst – men å andra sidan mindre semester.

Det är oerhört inspirerande att vara med och fatta besluten, att vara insatt, att få påverka. Vi gör det på tid som egentligen inte finns. Vi anstränger oss och vi jobbar för att göra ett bra jobb. Ett viktigt jobb.

Vi är säkert fullkomligt galna hela bunten. Eller inte… Jag uppmanar alla att under helgen att ta del av er regions / kommuns kallelser till region-/kommunstyrelse och dessutom till respektive fullmäktige. Fundera på insändare och motioner ni tänker skriva och vad ni ska göra på jobbet på måndag. Och stressan inte, slappna av… Passa också på att recensera en bok och skriv 6000 tecken om den.

Trevlig helg på er!

Lämna kommentar Dela inlägget:

Ideologi i ekonomisk kris?

Idag har Socialnämnden på Gotland fattat beslut om att INTE lämna ut driften av det nya äldreboendet på Terra Nova i Visby på anbud. Moderaterna och resten av den borgerliga samverkansgruppen reserverade sig mot beslutet till förmån för ett eget yrkande ATT anbudsförfarande ska genomföras. Detta är ett av de flagranta exemplen på att ideologi går före ekonomi.

I en situation då Region Gotlands ekonomi är i fritt fall låter de röd-gröna ideologin styra och bestämmer att egen regi ska tillämpas. Man kan tycka att en när nämnderna ålagts tuffa sparbeting skulle alla medel prövas för att få kontroll på kostnaderna – till exempel genom att konkurrensutsätta driften och faktiskt pröva sin egen kalkyl mot en extern utförares. Men nej.

Skattebetalarna förväntas betala notan vad den än kommer att bli. Jag anser att kontroll på kostnaderna torde vara något av det viktigaste som finns just nu. Att kunna budgetera med viss säkerhet, att kunna förutsätta vad kostnaderna ska bli – som vid en upphandling. Men nej.

Vi ser med förfäran på den senaste debatten – den om äldreboendet Pjäsen – som ledde till att den röd-gröna majoriteten tog hem driften av Pjäsen till egen regi med löfte till fullmäktige och väljarna att “det skulle kosta lika mycket i egen regi som det gjort upphandlat”. Vi har nu facit. Priset per dygn per brukare har stigit med drygt 250 kr/dygn. Med 100 brukare blir det 25 000 kr mer per dygn, 175 000 per vecka, 700 000 kr per månad, 8,4 miljoner per år…

Jag säger INTE att vården av våra äldre inte ska få kosta, men när vi använder pengarna ska de användas till rätt saker, effektivt. Tänk, det hade gått att köpa mer vård för de där 8,4 miljoner kronorna.

När kvalitetsuppföljningar på Gotland och nationellt visar att det inte finns några större generella skillnader mellan driftformerna “egen regi” och “extern drift” – då torde kostnaden styra. Inte minst när botten gått ur spargrisen och det man har kvar är ett stort svart hål.

I min värd bör ekonomin då få råda över ideologin. Men icke på Gotland. Det kan förklara de där svarta hålet…

Lämna kommentar (2 st) Dela inlägget:

Leda eller ledas

Att vara fritidspolitiker är en grannlaga uppgift. Samtidigt som vi förväntas lära oss vårt område – snabbt efter att vi tillträtt våra uppdrag – så har vi en rad tjänstemän på våra förvaltningar som ska bereda underlagen för de politiska besluten. De är experterna i sakfrågorna. Vi är lekmännen som har en vision om hur vårt samhälle ska formas.

Givetvis är flera kommunala verksamheter  hårt lagstyrka och givetvis är budgeten en ytterligare begränsning. Vi är också beroende av att våra tjänstemän bereder ärendena ur alla upptänkliga vinklar som behövs och att det ytterst ligger en fernissa av politik, den där sista touchen som gör att frågan får en färg…

Att vara tjänsteman i en kommun, region, landsting är att vara neutral och skriva fram de förslag politiken vill. Jag som är politiker fattar att det kan vara OERHÖRT svårt att lägga band på de egna åsikterna. Jag får leva ut mina ställningstaganden men tjänstemän som bereder ärenden i kommunen ska inte göra det.

Självklart är yttrandefriheten, meddelarfriheten och alla andra demokratiska instrument fantastiska och ska nyttjas. Samtidigt väljer man genom sin yrkesbana en roll när man väljer att arbeta som kommunal tjänsteman. Man väljer rollen att serva med underlag, utan att ta egen ställning, neutralt. Redo att tjänstgöra under vilken majoritet som helst.

Jag, som arbetar i privat sektor, skulle sannolikt få sparken om jag först arbetade med våra kunder för att få fram en lösning på ett problem och sedan när leveransen var färdig började arbeta mot den lösningen. Eller om jag öppet gick emot den linje vår företagsledning lagt upp för företagets utveckling, t ex genom att aktivt arbeta emot företagsledningens beslut.

Nu sitter jag i opposition här på Gotland men, jag är ändå med och fattar beslut i frågor där majoriteten och oppositionen är överens, där vi vill se ett beslut genomföras. Det finns en politisk vilja att göra på det ena eller andra sättet. Då vill vi se att det genomförs.

Om det finns skäl för att ett visst beslut inte ska fattas eller om det finns skäl till att beslut ska utformas annorlunda så är det i beredningen alla aspekter ska komma fram. De som tar beslutet, som kan gå emot tjänstemännens rekommendationer och sedan står med ansvaret är vi politiker.

Jag glömmer ALDRIG den tjänsteman som argt sade till nämnden jag satt i då att “Ge oss bara uppdraget att göra X och skit i att ställa frågor, skit i hur vi gör. Ni ska inte bry er om ärendet”. Våra beslut var inte viktiga enligt denne tjänsteman, det vi skulle göra var att hålla oss ur vägen.

Detta gjorde mig häpen eftersom VI i nämnden var ansvariga för det arbete som utfördes av denne person. Våra beslut var uppenbarligen “fel” i denne person ögon – trots att vi de facto bestämde var våra beslut inte “good enough”. Det funkar inte att ha den inställningen. Att politiken fattar beslut och att detta sedan inte genomförs …

Om den som vill vara med och påverka öppet tar ställning och engagerar sig i beslutsfattandet är det fantastiskt roligt och spännande. Det blir liksom mer demokratiskt än att arbeta som kryptopoliiker vid sidan av.

Det går inte att tycka att man begriper bättre och skulle fatta bättre beslut än politiken. Visst, rent subjektivt så är politiken säkert inte lika vassa experter som experterna själva, men politiken lägger ju på en dimension utöver det rent objektiva.  Det som vore fantastiskt då vore tjänstemän som ser som sin yttersta uppgift att hjälpa politiken att växa och förstå problemen.

Att som tjänsteman under en nämnd deklarera att man är emot ett beslut eller har en annan uppfattning får oss som politiker att tvivla på uppsåt och objektivitet och vad leder det till? Politiska debatter i politiken mellan politiker det är självklart. Men att behöva politiska debatter mellan politiken och den beredande (opolitiska) parten? Det är i det närmaste kontraproduktivt  och gynnar inte demokratin.

Krasst kan man säkert säga att det i vissa kommuner inte spelar någon roll vilken majoritet som sitter. Ärendena drivs från tjänstemannahåll, stadigt framåt utan at vara beroende av vilken majoritet som styr. Det är långt ifrån bra.

Vad krävs för att politiken ska få genomslag? Politiker som vågar vara obekväma, som vågar ifrågasätta?

Jag är ganska obekväm och jag vet vad jag vill. Det jag lovat att genomföra det gör jag.

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

Återvinning på helt fel tider

Att åka till återvinningsstationen är något av det bästa jag vet. Känslan av att få kasta flaskor, wellpapp och plast har något djupt tillfredsställande över sig. Kasta, hiva, skicka. Emellanåt med kraft för att höra tomglas krossas mot botten av en grön kontainer. Härligt. Men, det är ju inte så ofta det funkar. För det mesta är det mest frustration och stress. Återvinningen är inte öppen när jag tror att den är det. När jag står vid grinden är det oftast stängt.

Jag förstår om det kan finnas en och annan som är morgonpigg men, jag prioriterar INTE att vara på ÅVC kl 0700 för att sedan åka till jobbet. Jag hinner sällan till ÅVC innan de stänger på lördagen kl 1500 – och nu talar jag om den största ÅVC på Gotland, den i Visby. Jag frågar mig varför öppettiderna är 7-18 eller 7-15 (sic!) på vardagarna och 9-15 på lördag. Notera att det är stängt på söndagarna…

Jag har motionerat i frågan och har fått svar på motionen att “de flesta av de som besöker ÅVC är nöjda med öppettiderna”. Som man frågar får man svar. OM man frågar de som är på plats när det är öppet är det klart att de är nöjda. De har uppenbarligen samma mat-och-sov-klocka som ÅVC. Men vi som inte har det? Vem frågar oss. Jag tror nämligen inte att jag är ensam om att tycka såhär, att vi borde ha öppet på andra tider. Vad sägs om kvällar och helger?

Om vi målar upp följande scenario. Klockan är 1700, det är onsdag. Du kommer hem från jobbet. Du lastar din bil, klockan är 17.30. Du åker till ÅVC, du kastar din wellpapp, dina tomglas och dina tidningar. Sedan hem. Idag funkar det inte för på onsdagar stänger ÅVC kl 1500…

Om vi istället säger att du är en fritidshusägare som är i stugan över helgen. Du ägnar helgen åt att röja, packar ett helt släp med det där som stod i bodar och uthus. Du gör en rejäl rensning och lägger lite borttrimmat ris och grenar på toppen av lasset innan du på söndag framåt kvällen åker till ÅVC på väg hem, eller på väg till färjan om du bor på fastlandet. Du kör in på ÅVC och tippar av allt. Idag går inte det för på söndagarna är det stäng…

Är det inte dags att inse att efterfrågan på servicetjänster från Region Gotland, som t ex ÅVC, skulle kunna göras så mycket tillgängligare för oss som nyttjar dem. Vad är det som hindrar att det är öppet från 10-20 på vardagar (någon dag stängt kanske) och med generösa öppetider på helgerna. Kanske kunde vi slippa ägna tid åt olagliga tippar i skogen då…

 

Lämna kommentar (2 st) Dela inlägget:

Välkommen till politiken – som politiker

Region Gotland, sveriges minsta region – men största ö – har länge arbetat med begreppet “magiskt”. Visst är ön magisk på många sätt och vis. Inte minst när det gäller solnedgångar, norrsken, stränder, somrar och vinternätter… Vi trivs här!

Magiskt kan det ocks vara att följa skeenden kring politiken, eller snarare kring frågor i politiken som blir kontroversiella. Det snenaste ärendet som det varit diskussioner kring är försäljningen av den fd hamnstationen till Spendrups Bryggerier.

Beslutet togs i Regionfullmäktige och vi moderater ställde oss bakom denna försäljning. Den kommer att leda till investeringar och till nya jobb inom en för Gotland “ny” näring. Matförädling, där dryckena ingår,  är något jag tro kommer att växa framöver.

Men det magiska då? Jo, under resans gång har det hörts både argument för och argument emot. Debatten har böljat fram och tillbaka, radion har granskat vänt och vridit på problematiken och politiken har efterfrågat mer heltäckande undelag.

När underlagen väl fanns på bordet och politiken fattat beslut – baserat på att detta man vara en bra satsning för Gotland. Då kommer givetvis ett överklagande – av själva beslutet. Det intressanta här är att den som överklagat själv arbetar som kommunjurist. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=94&artikel=6274388

Jag vill en gång för alla understryka att rätten att överklaga ett kommunalt beslut inte ska ifrågasättas, det vore mig främmande. Som medlem i kommunen har man den rätten.

Men, jag kan inte låta bli att undra vad denna kommunjurist gjorde när ärendet bereddes, när han var på jobbet i sin roll, sin funktion som kommunjurist. De mycket starka invändningar som nu framförs torde ha varit en tillgång i beredningen av ärendet.

Det kan knappast vara så vattentäta skott mellan juristernas skrivbord att det inte fanns minsta möjlighet att vädra oron till handläggande kollega under beredningen. Tänk om de synpunkterna kunnat belysas tidigare.

Kan det vara så att det finns fler på Gotland som egentligen vill bli politiker. Jag tycker att det skulle vara kul att de som vill påverka de politiska besluten tar sig in i politken! Vilka kul debatter vi kan komma att få när fler brinner för olika ståndpunkter.

Lämna kommentar (2 st) Dela inlägget:

This place isn’t big enough for both of us…

Visby innerstad. Branta gator, smala gränder, fullt med turister och stora lastbilar…

Ja, ni läser rätt. Lastbilar, många lastbilar och samtidigt som det är många fotgängare i rörelse. Inte sällan blockerar lastbilarna hela gatan och fotgängare trycker sig mot husväggar eller uteserveringar. Inte sällan är det kö med flera lastbilar som står still i väntan på att någon först i kön ska leverera. Inte sällan är irritationen stor mellan förare och fotgängare – fotgängare som ugår från att Visby innerstad är “bilfri”.

Jag förstår att det måste levereras varor till butiker och restauranger och jag, som själv bor i innerstaden, förstår att boende måste kunna köra i med varor. Det är självklart att dessa lastbilar måste in. Jag förstår bara inte varför alla ska köra in mellan 11 och 13? Det är ju just då som mest människor rör sig på gatorna.

Visst borde det kunna finnas ett flertal olika lösningar på detta problem? Det som funkar i andra städer borde kunna fungera här? Eller? Svaret på mina frågor brukar bli: “Det funkar inte här, vi har testat”. Men, om man testade för länge sedan kanske det går att testa igen? För det kan vara så att förutsättningarna och världen förändrats.

Vad skulle hända om man tidsstyrde leveranserna och hänvisade dem till 0700-0900? Det funkar på andra ställen. Butikerna har inte hunnit öppna, strömmen av människor är begränsad. Svaret är att butikena inte vill (eller inte ville, då när det var aktuellt senast). Men, om vi frågar igen, om vi diskuterar alternativen?

Vad skulle hända om vi begränsade storleken på bilarna? Svaret som kommer då är att leveranserna blir dyrare för att man måste ha en bil till och för att man måste lasta om? De som skulle få betala är kunderna! Men, finns det inte utrymme för fler? Eller rent av alternativa transporter med cykel, moped eller mindre fordon.

Men, borde det inte vara så att arbetsmiljön skulle bli oändligt mycket bättre för chafförerna som skulle slippa oroa sig för att få barnvagnar och hundar under hjulen. Skulle det inte bli bättre för chafförerna av att slippa krypa fram bakom människor som markerar att staden är “bilfri”? Skulle det inte vara bättre att transporterna gick snabbare för att gatorna var tomma?

Var finns innovationsviljan. Vem tycker att nuvarande ordning är bra. Inte jag. Under sommarmånaderna har man hela tiden hjärtat i halsgropen när man ser människor som pressar sig platta mot väggar och staket. Det kan inte vara vare sig effektiv eller vettigt.

Det är dags att ompröva gamla sanningar!

Lämna kommentar (2 st) Dela inlägget:

En levande innerstad – året runt

Att bo i ett världsarv är rätt häftigt. Första sommaren jag bodde i min nuvarande lägenhet med fönster ut mot Hästgatan och folklivet kändes de där första dagarna då turism strömmen bara dog rätt märkliga. Allt bara dog, det blev tyst och folktomt. Jag kände mig som en sommarkatt som blivit kvar. Någon hade lämnat mig med whiskasburkarna men glömt att öppna dem. Det slog liksom lock för öronen.

Visby blev världsarv för 20 år sedan och en av de saker som poängterades var att det var och skulle förbli ett levande världsarv – och det tycks mig som om vi är på väg att leva upp igen. Universitetet är en faktor som gör att det är liv och rörelse och det händer ju något hela tiden i innerstaden. Inte som i Stockholm, men som i Visby.

Att det låter om en stad är självklart. Själv är jag mycket förtjust i det där sorlet som kommer från alla människor under almedalsveckan. Det där samtalet som ligger som en matta i de ljumma kvällarna, så bra att somna till. Detta sorl avlöses av mer vilda partyveckor för att sedan klinga ut till ljus stämsång och luta under medeltidsveckan. En ganska häftig kontrast men också hur sommaren utvecklas – ljudmässigt.

Resten av året är ingalunda tyst. Varje morgon året runt kommer regionens väldigt ljudliga motordrivna golfbil. I den sitter en man som byter sopsäckar i papperskorgarna – slamret av locket som stängs när han är klar går inte av för hackor. Eller lämmeltåget av rullväskor, varje morgon året runt till och från hamnen. De gånger då jag faktiskt vaknar och undrar är en eller annan morgon runt jul då någon berusad (99 gånger av 100) ung man primalskriker nere på gatan utanför mitt fönster. Dessa ljud är långt från sorl, men en del av staden.

Att som Miljö- och hälsoskyddsnämnden på Gotland nu gjort och beslutat att gränsen för ljudstörningar ska sättas till 25dB får anses som orimligt.

Orimligt för att det handlar om ljud inne i lägenheter som ligger i en stad. Dels för att den nivån i princip motsvarar totalt tysta miljöer. För att lyckas uppnå det behöver man sannolikt stänga av både kyl, frys och eventuella fläktar i lägenheten. Det är inte rimligt. Tysta boendemiljöer finns på annat håll och det rimliga är att stadens liv och verksamhet ska kunna tillåtas – utan att för den skull bli outhärdlig eller bli en sanitär olägenhet.

25 dB motsvarar ett mycket tyst rum, inte ens sorlet utanför en stilla sommarkväll klarar den gränsen. Är det verkligen rimligt att kräva att en levande stad ska låta som vore den död?

Låt staden leva och höras.

Lämna kommentar (2 st) Dela inlägget:

Moderata kvinnor och rösträtten

Kvinnorna i politiken

Som grupp var kvinnor länge utestängda från politiken, som vi alla känner till går vägen till kvinnors medverkan och inflytande i politiken via rösträttsreformen 1921 som gav både kvinnor och män rösträtt. Men få talar om vägen dit. Kvinnors väg in i politiken har inte varit lätt och inte spikrak, det är historiens kvinnor har banat väg för oss som är verksamma idag.

Nu kan vi tycka det märkligt att det var möjligt för kvinnor att bli valda till politiska uppdrag redan 1910 – den kvinnliga rösträtten beslutades ju först 1921. Det var dock i kommunala fullmäktige som detta var möjligt, detta efter ett idogt arbete mot de partier som kvinnorna ville verka inom och genom opinionsbildning. Kvinnorna var vana att organisera sig då de ofta varit aktiva i andra ideella organisationer, bland annat Fredrika Bremerförbundet. 

Den organisation som främst syntes i opinionsbildningen var dock LKPR, Landsföreningen för Kvinnans Politiska Rösträtt. Men, när den kvinnliga rösträtten var ett faktum 1921 så ifrågasattes det från många håll om det verkligen var kvinnornas förtjänst, om deras insatser lett till utfallet. Det som istället hävdades var att den epokgörande händelsen var något som männen åstadkommit – oberoende av kvinnornas insatser.

Något som i synnerhet har behandlats styvmoderligt i historieskrivningen är de konservativa kvinnornas strävanden – detta trots att de hade en framskjuten roll i den tidiga rörelsen för kvinnlig politisk rösträtt. Dessa pionjärer förtjänar uppmärksamhet!

Nu ger vi alla chansen att få veta mer om profiler som Ebba von Eckermann, Lizinka Dyrssen, Cecilia Milow, Valfrid Palmgren, Jeanna Nilsson och många fler. Den 8 oktoner klockan 18.00 i församlingshuset vid Domkyrkan i Visby kommer Fil Dr Ann-Marie Pettersson att berätta om dessa färgstarka kvinnor i politiken.

För, berättar man inte så har det inte hänt. Vi välkomnar kvinnor och män från alla partier att ta del av den spännande historien om kvinnors väg in i politiken.

 

Lämna kommentar Dela inlägget: