Man kan inte annat än att påstå att det svänger i den här branschen – politiken.

Idag när KD, ett litet, litet parti i Alliansen har bestämt sig för att de vill fälla DÖ då gör de det. Som fallande dominobrickor följer vi andra efter. En kedja är ju som bekant inte starkare än sin svagaste länk och nu brast den.

Vad som händer nu är inte helt klarlagt. Då alla allianspartier har lagt fram egna budgetförslag och vi inte har en alliansbudget så är väl chansen liten att regeringen faller. Men, med tanke på de för Sverige skadliga förslagen som ligger i regeringens budget så är det nästan så att jag önskar mig ett nyval. OM, det inte vore så att vi kan ha så mycket att förlora.

I dagens opinionsläge ser det dessvärre ut som om den stora vinnaren skulle kunna bli SD och en politik som ingen av oss, och jag tror jag talar för en majoritet, vill se.

Samtidigt som solidariteten mot flyktingarna ökar så förefaller SD växa. Det är en motsägande situation, och tycker jag, obehaglig. Ett parti som SD som har företrädare som gör uttalanden om andra människor (de som flyr för sina liv) som är häpnadsväckande. Jag vill inte tro att Sverige vill ha ett sådant parti i regeringsställning. Men, samtidigt som solidariteten ökar så ökar SD. Det går inte ihop.

Jag vill gärna se ett omval, jag ser gärna en annan politik för Sverige. Jag vill att den politiken ska vara öppen och tillåtande, låta människor växa. Fredrik Reinfeldts tal om att “öppna våra hjärtan” kom ett år för tidigt. Vi bygger bygger inte framtiden genom att skapa klyftor mellan människor, vi bygger framtiden genom möjligheter.

Därför är det så viktig för oss som vill stå upp för demokrati och för alla människors rätt och möjligheter att synas och höras. Att säga “nej”, “stopp” och “åk hem” leder inte till utveckling.

Vad vill jag ha sagt? Jo, att den dag det blir val – 2018 eller tidigare – är det vårt gemensamma ansvar att stå upp för demokratin. Jag hoppas att fler än jag vill se en inkluderande politik.

Lämna kommentar Dela inlägget: