Emellanåt är det rätt märkligt att ägna sig åt politik. När politik som alla vet “är att vilja” så kan det gå stick i stäv med att kunna. För kunna är att finansiera krävs skatteintäkter och vi kan inte höja skatten in absurdum – då flyttar folk och färre ska bära en större börda. Ja, ni fattar.

På ett fullmäktige för under förra hösten så sade en vänsterpartist i fråga om en underbalanserade budget att “men, vi får massor av fin verksamhet för de där pengarna som inte finns”. Det är, för att vara snäll, ett intressant sätt att se på saken – men vad leder det till?

Politik är beroende på om man som politiker har möjlighet att forma den eller inte skillnaden mellan att vilja och att välja.

Den som sitter i sitsen att ha god ekonomi och fyllda kassakistor kan VILJA, de kan forma politik, satsa resurser och göra avtryck. De som inte har någon värst vidare ekonomi, tomma lador och skrala resurser tvingas välja. Ofta välja bort.

Att bedriva framåtsyftande, proaktiv politik är att vilja och att ha möjligheter. De som hela tiden måste vara reaktiva, som måste släcka bränder och rädda situationer blir de som väljer. Väljer bort, att inte göra, att prioritera ner.

Den som är reaktiv kan liknas med någon som hela tiden är upptagen med att ösa en läckande båt, hela tiden desperat försöker hålla vattnet utanför båten och hålla sig flytande. Då är det svårt att ha fokus på den där fyren i fjärran – visionen som man vill uppnå.

Så vad handlar det om det där med politik? Jo, att skapa förutsättningar för en långsiktigt hållbar utveckling för kommunen (i mitt fall). Då krävs det en del funderande och mod. Mod att stå emot påtryckningar eller hot. Mod att stå fast vid det beslut man finner lämpligast. Mod.