Region Gotland äger fastigheter av olika slag. Visa använder vi i verksamheten, andra har blivit kvar efter att verksamhet har lagts ner, andra är kvar av nostalgiska skäl. Vilka val regionens styre gjorde under förra mandatperioden – att sälja flera äldreboenden – kan jag inte redogöra för men jag kan gissa att det var ett sätt att klara en panikdålig ekonomisk situation som blivit ännu mer panikartad idag.
Vilken typ av fastigheter man ska äga och vilka man ska hyra är en fråga om kontroll. Visst kan ett långsiktigt hyreskontrakt och kontroll på kostnaderna vara attraktivt i ett läge där kassakistan gapar tom. Men, vad händer om 20 år? Hur ser läget ut då?
Hur ska en region förhålla sig till att äga en massa andra fastigheter. Det kan handla dels fastigheter som är viktiga i någon annans verksamhet och som behöver utvecklas för att ge största möjliga nytta för brukaren och dels fastigheter som inte har eller förmodligen inte kommer att få någon strategisk betydelse för regionen.
Rimligen bör det så SÄLJ på båda dessa kategorier, men av olika skäl. I det senaste fallet så bör de icke strategiska fastigheterna säljas för att inte ta resurser från primärverksamheten. Det kostar helt enkelt en massa pengar att förvalta och hyra ut ( i bästa fall) kåkar runt om på ön. Dessa hur kommer sannolikt att må bättre om de fick en ägare som kunde vårda och bry sig om dem.
I det andra fallet – hus som har en stor betydelse för verksamheten – tänker jag främst på de hus som idag hyrs av Uppsala Universitet Campus Gotland. Det är bara att se sanningen i vitögat och inse att Region Gotland vare sig har kompetens eller pengar att utveckla dessa på det sätt som bäst skulle gynna Universitetet. Om vi jämför med den fastighetsägare som är specialiserad på just universitet – Akademiska hus – är Region Gotland som en shetlandsponny som ska tävla mot ett fullblod.
Om vi på allvar menar att vi ska ta vara på de arbetstillfällen och den tillväxt UUCG kan generera på Gotland är det dags att på allvar undersöka om det finns intresse från Akademiska Hus att köpa dessa hus. För Universitetets utvecklings skull.
Tänk om alla kjommuner och regioner kunde tänka som Anna. Att äga fastigheter får inte bli ett skattefinansierat dyrbart hobbyäventyr.
Tack Kent. Det är klart att kommuner kan behöva äga vissa fastigheter men man behöver inte alla och det finns ingen anledning att behålla för behållandets skull. Vissa strategiska fastigheter – som ligger så till att de skulle bli enklaver i ett bestånd som kommunen ska behålla eller fastigheter som är strategiska – till exempel de man själva sitter i. De kan man fundera på. Men sådant som “blivit över” och som står tomt eller hyrs, eller “lånas” ut gynnar inte skattekollektivet. De resurserna – pengar – gör bättre nytta för det offentliga.
Varje kommun borde aktivt se över sina fastighetsbestånd och när man gör det anlita professionell kompetens!