Timmar och åter timmar av inläsning, det är fritidspolitikerns vardag. Ibland kan jag fråga mig varför jag håller på, ibland undrar jag om det är vettigt. Men svaret blir ändå att de är det, har blivit hittills. Det är värt tiden och det är värt att ägna kvällar, helger och tid på en träningscykel tillsammans med kommunala handlingar… Lite udda kanske det där med träningscykeln, men vad göra. Dygnet har visst bara 24 timmar och jag har ju ett jobb också.
De där handlingarna. Sida upp och sidan ner, bokstäver som bildar ord som bildar meningar, som bildar sammanhang, som leder till förslag till beslut. Regionstyrelsens arbetsutskott, Regionstyrelsen och Regionfullmäktige. Ibland blir det inläsning av gamla protokoll från andra nämnder för att ha koll på vad som hänt, eller för att fatta sammanhang när det inte framgår. Som den där eftermiddagen då jag gick i genom samtliga protokoll från Tekniska nämnden mellan 2000 och 2013, i jakt på beslut – som inte fanns. Sida upp och sida ner, hundratals sidor.
Emellanåt fattar jag inte. Emellanåt känns det som om det inte hänger ihop, som om något saknas – i underlagen. Det blir som en tävling, att hitta den där pusselbiten bland alla de hundratals sidorna. Den där pusselbiten som jag inte ser från början, eller som rent av saknas. Som det där beslutet jag var ute efter den där eftermiddagen. Jag hittade det aldrig, det hade aldrig fattats. Trots att det borde ha gjort det. Det var inte bra… Det är inte alltid lätt att se den röda tråden, vare sig i beslut eller politik.
Men vad är egentligen rimligt? Ska en fritidspolitiker behöva sätta sig in i alla dessa handlingar? Är det rimligt att någon som på sin fritid åtar sig att bedriva politik och ta ansvar ska behöva sätta sig in i dessa hundratals sidor text och vara påläst om de frågor som besluten gäller? Svaret är ja, visst sa vi vara det. Den som är påläst och förberedd gör ett bättre jobb och kan fatta bättre beslut.
Vem vill du ska representera dig? Någon som har koll eller någon som inte har det?
Självklart någon som har koll men jag ställer mig själv samma fråga.. Skillnaden är stor mellan oss som har kanske ett, två, tre, fyra andra jobb utöver politiken och dem som kan fokusera. Därmed bör förståelsen vara större för att vi inte alltid kan ställa upp på kampanjande och vara lika insatta. Är den det?
Nej det är den inte och jag tror att det finns en lucka mellan vad som är “traditionellt politiskt arbete” och vad som kan göras idag. Dessutom har vi alla olika förutsättningar för att driva olika former av kampanjer. Men, det är svårt att nå igenom till de som hävdar att alla MÅSTE vara med på allt. Är det inte bättre att nå ut till fler?
Ett gott ledarskap bygger lag utifrån vars och ens egenskaper och kompetenser i gruppen. Så, nej, i mitt tycke behöver inte alla vara med på allt, utan efter förmåga. Dessutom ska man ju känna sig motiverad och tycka det är roligt och det gör man när gruppen trivs och man själv kommer till sin rätt inom den
Typ:
http://chef.se/framtidschefen-om-framgangsrika-3m-metoden/
Kloka inlägg båda två Annicka. Delegera, var och en efter sin fason och innovation är något att tänka på inom politiken. Jag har två partikamrater som vägrar att knacka dörr. De har sina skäl. Den ena är polis och den andra har varit skatterevisor på Skattemyndigheten. Det är inte direkt kul att vara fritidspolitiker och ena dagen knacka på i tjänsten och andra för att man ska kampanja om RUT och ROT…
Väldigt många, ja de allra flesta, går omkring med villfarelsen att de flesta förtroendevalda är heltidspolitiker. De brukar i alla fall bli väldigt förvånande när jag beskriver hur det egentligen ligger till. De ser mindre förvånande ut när jag sjunger fritidspolitikerns lov vid varje tillfälle jag får, vilket jag hoppas leder till att fler känner sig kallade.
Hej Anna! Varmt välkommen till oss! /maqt.se® teamet