Timmar och åter timmar av inläsning, det är fritidspolitikerns vardag. Ibland kan jag fråga mig varför jag håller på, ibland undrar jag om det är vettigt. Men svaret blir ändå att de är det, har blivit hittills. Det är värt tiden och det är värt att ägna kvällar, helger och tid på en träningscykel tillsammans med kommunala handlingar… Lite udda kanske det där med träningscykeln, men vad göra. Dygnet har visst bara 24 timmar och jag har ju ett jobb också.

De där handlingarna. Sida upp och sidan ner, bokstäver som bildar ord som bildar meningar, som bildar sammanhang, som leder till förslag till beslut. Regionstyrelsens arbetsutskott, Regionstyrelsen och Regionfullmäktige. Ibland blir det inläsning av gamla protokoll från andra nämnder för att ha koll på vad som hänt, eller för att fatta sammanhang när det inte framgår. Som den där eftermiddagen då jag gick i genom samtliga protokoll från Tekniska nämnden mellan 2000 och 2013, i jakt på beslut – som inte fanns. Sida upp och sida ner, hundratals sidor.

Emellanåt fattar jag inte. Emellanåt känns det som om det inte hänger ihop, som om något saknas – i underlagen. Det blir som en tävling, att hitta den där pusselbiten bland alla de hundratals sidorna. Den där pusselbiten som jag inte ser från början, eller som rent av saknas. Som det där beslutet jag var ute efter den där eftermiddagen. Jag hittade det aldrig, det hade aldrig fattats. Trots att det borde ha gjort det. Det var inte bra… Det är inte alltid lätt att se den röda tråden, vare sig i beslut eller politik.

Men vad är egentligen rimligt? Ska en fritidspolitiker behöva sätta sig in i alla dessa handlingar? Är det rimligt att någon som på sin fritid åtar sig att bedriva politik och ta ansvar ska behöva sätta sig in i dessa hundratals sidor text och vara påläst om de frågor som besluten gäller? Svaret är ja, visst sa vi vara det. Den som är påläst och förberedd gör ett bättre jobb och kan fatta bättre beslut.

Vem vill du ska representera dig? Någon som har koll eller någon som inte har det?