Att, vem, hur?

Jag kan inte släppa den pågående debatten om SD och att vi i M valt att möta dem, att samtala. Jag tillhör dem som tycker att det är rimligt att tala (sic!) med dem. Därtill inte sagt att vi ska SAMARBETA. Det finns en skillnad där. En stor skillnad.

Jag har, för att orientera mig besökt olika Facebook-sidor som är märkta SD i olika kommuner. Allt för att se vilket tilltal man har valt. Vad säger de, vem säger det och hur låter det.

I mina ögon ser det riktigt illa ut. “Folkförrädare” är väl ett av de mildare tillmälena. Det andas unket, rasistiskt och med noll tolerans mot, faktiskt, det mesta. Det luktar troll och jag förstår inte riktigt att vi accepterar att detta hat sprids såhär. För vilka fler än trollen går igång på detta? Jag fattar inte riktigt. Näthat, har ett fult tryne som gömmer sig bakom yttrandefriheten.

Moderaterna blir kritiserade för att gå SDs ärenden, för att vi skulle öppna för samarbete. Många långtgående slutsatser har dragits av Anna Kinberg Batras uttalande, många scenarier har målats upp. Men allt vi vill är att lägga en Alliansbudget.

Samtidigt som moderaterna kritiseras för att öppna för samtal och hånas för att vara beredda att “samarbeta med ett nazistiskt parti” undrar jag vilken strategi vi ska välja för att driva en politik som får folk att INTE säga att de skulle rösta på SD – ni vet det där partiet som alla låtsas inte finns och som växer medan vi låtsas.

ATT vi behöver göra något är rätt klart. Eller hur? Detta kan ju inte få fortsätta? Eller hur? Vi blundar och låtsas som om de inte finns. Eller hur? Vi gör inget – vi är alla andra partier och väljarna tycker inte som vi.

VEM ska göra något? När vi anstränger oss för att fånga väljarnas uppmärksamhet för VÅR politik når vi inte igenom. I opinionsundersökningar säger väljarna att det inte är oss eller något av de andra “etablerade” partierna som skulle få deras röst. De tycker att SD talar klarspråk. Vi är inte det parti som väljs. Samtidigt innebär inte det att VI ska tala deras språk, att deras idéer ska bli våra. Speciellt inte grundvärderingarna.

Problemet som jag ser det är att vem som ska lösa knuten, spräcka trollet eller vad man nu gör, inte är utpekad. Det verkar vara någon annan. För vi får inte samtala med dem – SD – vi ska göra det på något annat sätt. Men…

VAD vi ska göra för att få väljarna att begripa att VI är ett betydligt smakligare alternativ än SD eller för den delen V (vars fd partiledare Lars Werner i ett tala hyllat Stalin, eller Senare ledare som kallat Castro “en stor ledare”) det går vi bet på. VAD handlar väl om att nånstans med vår politik, men vi måste hitta vägar att nå ut.

På riktigt måste vi ompröva vårt arbetssätt. Men ni får mig aldrig att kompromissa med mina grundvärderingar.

 

 

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *